Den som först blir av med alla sina kort vinner, medan misslyckad bluff eller syn kan göra att du snabbt får fler kort på handen igen. Det gäller att balansera mod och kyla under press, och ibland är det en oväntad bluffstopp som avgör spelet.
Bluffstopp är ett kortspel som sätter både pokerface och minne på prov. Spelet är känt för sin blandning av enkelhet och smarta bluffar där ett misstag snabbt kan vända rundan mot dig. Rätt strategi kan ge övertaget, men en vass syn kan lika snabbt avslöja den som försöker lura till sig segern. Varje omgång är unik och det är små detaljer avgör vem som blir av med sina kort och vem som sitter kvar och dras med straffkort.
Bluffstopp är en vidareutveckling av det klassiska spelet Stopp och går ut på att bli av med alla sina kort så snabbt som möjligt. Spelet är populärt bland både yngre och äldre och ställer krav på smidigt blåljug, snabb tankeverksamhet och ett skarpt öga för motståndarnas rörelsemönster. Reglens kärna ligger i att du kan lägga vilket kort som helst, så länge du kan övertyga de andra om att du talar sanning eller undgå att bli synad i rätt ögonblick.
En vanlig omgång bluffstopp spelas bäst på tre till sex personer, även om det även fungerar med två. En standardkortlek på 52 kort används, ibland med jokrar om man vill inkludera dem. Varje spelare får vanligtvis sju kort, men i vissa varianter delas sex kort ut till varje deltagare, och resten av korten bildar en plockhög i mitten av bordet.
För att starta spelet blandas kortleken noggrant och sju kort delas ut till varje spelare. Resten av korten placeras med baksidan upp i mitten av bordet, så att alla ser plockhögen. Spelet inleds med att ett kort dras från högen och visas öppet. Detta bestämmer vilken färg och valör som gäller för den första omgången.Spelaren till vänster om given lägger sitt kort med baksidan upp och säger högt vilket kort det är – till exempel “knekt i klöver”. Nästa spelare måste då säga att de lägger ett högre kort i samma färg, exempelvis “dam i klöver”. Men kortet läggs alltid med baksidan upp och ingen annan än spelaren själv vet om det verkligen stämmer.Att bluffa är grunden i bluffstopp: Oavsett om du har rätt kort eller inte kan du alltid påstå att du lägger ett högre i samma färg. Om du inte kan, eller vill, passar du och turen går vidare till nästa, men oftast är du tvungen att bluffa om du inte kan spela rätt kort.
Spelets viktigaste regel är att du alltid, om du vill, kan försöka bluffa: Lägg vilket kort du vill, men säg att det är en som passar enligt turordningen. Om någon misstänker fusk, ropar de “bluffstopp” – då vänds kortet upp för inspektion. Om du avslöjas måste du ta upp tre kort från plockhögen. Om du däremot talade sanning är det istället den som ropade bluffstopp som får ta tre kort.Du kan använda jokrar som ett slags frikort, vilket ofta gör spelet mindre förutsägbart. Om talongen tar slut används istället redan utdelade straffkort om någon måste straffas.
Vissa varianter av spelet har egna extra regler. I vissa kretsar måste man ta upp alla kort i spelhögen som straff om man blir synad och bluffen avslöjas. Andra låter bluffstopp bara ropas ett visst antal gånger per omgång och ibland spelar man med så kallad “dropp”, där spelarna får tappa kort i knät utan att de andra märker det. Oavsett variant är grunden alltid att bli av med sina kort genom skickligt spel och list.
En av de viktigaste strategierna i bluffstopp är att hålla koll på vilka kort som redan spelats och lägga upp en mental plan för hur du själv ska kunna bli av med dina höga eller låga kort. Att bluffa när risken för att bli synad är liten, till exempel när spelarna verkar säkra, kan vara effektivt. Samtidigt gäller det att låtsas som att man har bättre kort kvar än sanningen – ibland går det att blockera motståndarens planerade drag på så vis.
Det knepiga med bluffstopp är att kunna avgöra när någon verkligen bluffar. Många försöker hålla ett neutralt ansikte, men vissa ger alltid ifrån sig små tecken – dröjer för länge, pillar på korten eller skruvar oroligt på sig. Att syna i rätt moment och ta chansen att få någon att dra på sig extra kort är ofta avgörande i en jämn omgång. De mest rutinerade spelarna lägger en grundbluff tidigt, för att sen successivt lägga övertrycket på motståndarna i takt med att kortleken tunnas ut.
Ett av de vanligaste misstagen är att visa tydliga tecken på att man bluffar när någon synar – många avslöjar sig genom att svara för snabbt eller tveka innan kortet läggs. Att glömma bort vilka kort som redan spelats kan också leda till att du själv blir fast med svåra kort på handen. Nybörjare fastnar ofta i att bara bluffa när de verkligen absolut måste, istället för att planera bluffarna strategiskt redan från början.
Bluffstopp finns i flera varianter beroende på sällskap och plats. I vissa versioner måste en synad bluff resultera i att bluffaren får plocka upp hela högen och inte bara tre kort. Ofta går det bra att inkludera jokrar eller begränsa hur många blåljug en spelare får försöka sig på per omgång. Med dropp-regeln kan du diskret “tappa” kort för att snabbare tömma handen – men risken är straff om du blir upptäckt. Allt detta avgörs mellan spelarna innan spelet drar igång.
Bluffstopp är ett svenskt kortspel där det gäller att bli av med sina kort så fort som möjligt, ofta genom att försöka lura andra spelare om vilket kort som faktiskt lagts.
Spelet passar bäst för tre till sex spelare och kräver en vanlig kortlek med 52 kort, men ibland används jokrar för extra spänning.
Den som först blir av med alla sina kort vinner, medan misslyckad bluff eller syn kan göra att du snabbt får fler kort på handen igen. Det gäller att balansera mod och kyla under press, och ibland är det en oväntad bluffstopp som avgör spelet.