Spindelharpan är en av de mest utmanande och populära patienserna som spelas med två kortlekar. Målet är att skapa kompletta sekvenser av kort i fallande ordning, från kung till ess, inom samma färg. När en sådan sekvens bildas tas den bort från spelplanen. Spelet kräver både strategi och tålamod eftersom korten kan blockera varandra och begränsa tillgängliga drag.
Spindelharpan är en patiens där spelaren hanterar tio kolumner med kort och försöker rensa bordet genom att bygga kompletta serier. Till skillnad från många andra patienser kan kort flyttas i grupper, men bara om de ligger i rätt ordning. En fullständig omgång avslutas när alla kort har sorterats bort, vilket ofta kräver en kombination av planering och tur.
Det finns tre svårighetsnivåer beroende på hur många färger som används. Den lättaste varianten spelas med en färg och är relativt enkel att lösa, medan den svåraste använder alla fyra färger och kräver betydligt mer strategi. Oavsett svårighetsgrad belönas spelaren för att tänka framåt och skapa öppningar på spelplanen.
Spelet börjar med 54 kort utdelade i tio kolumner, där de första fyra kolumnerna har sex kort vardera och de resterande sex kolumnerna har fem kort. Endast det översta kortet i varje kolumn är synligt från start. När spelaren inte kan göra fler drag kan nya kort delas ut från draghögen, vilket gör spelet svårare om planeringen inte är noggrann.En viktig strategi är att prioritera att frigöra tomma kolumner, eftersom de kan användas för att flytta större sekvenser av kort. Att bygga på rätt färg i tidigt skede underlättar också att rensa bort sekvenser senare i spelet. Om möjligt bör spelaren undvika att blanda färger i sekvenser, då det kan skapa situationer där kort blir fastlåsta.
Spindelharpan har flera varianter som delar liknande regler men erbjuder olika utmaningar.
Harpan är en klassisk patiens där spelaren bygger kortlekar i stigande ordning från ess till kung. Till skillnad från spindelharpan måste korten vara i både rätt färg och rätt svit för att flyttas. Spelet är mindre komplext men kräver ändå en genomtänkt strategi.
I pyramidpatien gäller det att para ihop kort vars summa blir 13 för att rensa spelplanen. Spelet skiljer sig från spindelharpan genom att det bygger mer på matematik och mindre på strategisk placering. På grund av de begränsade flyttmöjligheterna kan det vara svårt att vinna utan att planera noggrant.
Spelaren får flytta kort individuellt eller i sekvenser, men bara om de är i fallande ordning. Sekvenser kan flyttas tillsammans om de är av samma färg, medan blandade färger begränsar möjligheten att göra större förflyttningar. En tom kolumn kan fyllas med vilket kort som helst, vilket gör dessa extra värdefulla för att skapa utrymme.Om spelaren inte har fler möjliga drag kan hen dela ut nya kort från draghögen, men detta bör göras med försiktighet. Nya kort delas ut till varje kolumn, vilket kan göra det svårare att flytta sekvenser om det inte finns lediga utrymmen.
Att frigöra tomma kolumner är en av de viktigaste strategierna i spindelharpan. En ledig kolumn ger mer flexibilitet och gör det lättare att ordna kort i rätt sekvenser. Att tänka flera steg framåt är avgörande för att undvika att blockera viktiga kort.
Att undvika att blanda färger i sekvenser underlättar slutet av spelet, eftersom det gör det enklare att bygga kompletta serier. Det är också viktigt att inte dela ut nya kort för tidigt, särskilt om det fortfarande finns möjliga drag att göra. Spindelharpan belönar tålamod och noggrann planering, vilket gör den till en av de mest tillfredsställande patienserna att bemästra.
